Hej alla!
Veckan har avlopt riktigt fort! Jag kan inte fatta att jag redan har varit har i en vecka och har bara sju kvar :-)
Jag borjar lara kanna barnen nu och far ta del av deras bakgrund och historia varje dag. I fredags kom Heidi (projektledaren) till min skola och bad mig folja med henne och kopa lite mat till Mapo, en 6 arig tjej. Vi skulle sedan ge Mapo skjuts hem och lamna av maten hos hennes mormor (gogo pa Siswati). Jag undrade naturligtvis varfor Heidi gjorde detta for just Mapo och det visade sig att en tidigare volontar betalar for Mapos mat da mormorn inte har rad att forse henne med middag pa kvallarna. Mapos pappa mordade namligen hennes mamma nar hon berattade for honom att hon var HIV positiv. Pappan sitter nu i fangelse och Mapo som aven hon ar HIV positiv bor hos hennes mormor. Sadana har historier far jag vanja mig vid att hora varje dag men maste koncentrera mig pa det positiva att manniskor stottar dessa barn och hjalper dem sa att de atminstonde far mat varje dag.
Jag jobbar bara under veckorna och da ca 5 timmar varje dag, det racker i och for sig da det kravs en del energi for att halla ordning pa de sma :-) Under helgerna ar vi lediga, i gar bestamde vi oss for att vandra lite. Vi tog oss upp pa berget alldeles bakom vart lodge och dar uppe fann vi den mest fantastiska utsikten. Jag skulle verkligen vilja dela med mig av mina foton men det gar inte att ladda upp bilder har. Jag ar glad sa fort internet fungerar sa att jag far mojlighet att skriva over huvud taget. Idag har jag och tre andra akt fyrhjuling i de mest branta backarna guiden kunde hitta :-) Det var helt fantastiskt kul, ni vet ju att jag alskar sant dar.. hi hi hi...
Nu ropar de att maten ar klar sa jag maste sluta men jag skriver igen sa fort jag far mojlighet!
Ta hand om er!!!
Jag kan förstå om Ni nu tror att detta är en blogg med receptet på den bästa kakan och på sätt och vis är det också det. Skillnaden är bara att det inte alls handlar om vanilj, choklad eller någon sylt utan kakan i detta fall är jag, Karin!Vad vi vet lever vi bara en gång och undertiden har vi alla ett stort ansvar, nämligen att ta vara på den tiden och fylla dagarna på bästa sätt. Ingen annan än jag själv vet vad jag behöver och mår bra av. Jag bestämde mig för att skapa en blogg där jag delar med mig av mina bästa stunder och upplevelser, med andra ord vad som kommer att bli "Kakans bästa fyllning"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Karin!
SvaraRaderaHör att Du har kommit till rätt ställe, där du kan stötta o hjälpa andra, det som Du är såååååååå bra på. Det är jättespännade att följa Dig på din resa.
Här i Borlänge är allt OK.
Många Kramar
Ulla/Sigge
Kärlek!
SvaraRaderaJa man får perspektiv på saker och ting ibland...tyvärr lätt att falla in i gamla mönster lika fort igen och beklaga sig över smått och gott...Kul att få följa dig! Jag vet att du är rätt person på rätt ställe! Vi rår om Andreas här hemma då och då eller ja mest Martin men ändå...:-)Kram
SvaraRadera