Antligen uppdatering av bloggen :-) Jag kan nog inte bara skylla pa daligt internet utan det ar allt kul jag ar med om som har hindrat mig att skriva ocksa J
Det ar nastan 2 veckor sedan jag skrev sist sa det har hant mycket har, vet inte riktigt var jag ska borja. Min fodelsedag har i alla fall passerat och den firades pa ett mycket bra satt. Efter ett tarfyllt ogonblick da jag pratade med pappsen och insag hur mycket jag saknar er dar hemma muntrades jag snabbt upp igen da mina vanner har pa lodget overraskade med sang och tarta. Vi gick ut och at pa kvallen och aven dar var det sang av personalen som kom in med efterratten prydd av levande ljus. Kvallen/natten fortsatte pa en klubb i narheten. Kunde inte ha onskat mig en battre fordelsedag!
Kom precis tillbaka fran en handelserik roadtrip. Aven har vet jag inte var jag ska borja :-)
Jag, Nita (en tjej fran Canada) och tva killar som jobbar har (mpho och Wawa) bestamde oss for att gora en liten roadtrip med camping osv i helgen. Det hela startade igar kl 12.00 vi skulle fa se riktiga Swaziland, landsapet, byarna osv. Och det lovar ja er att vi fick. Det blev en upplevelse jag aldrig kommer att glomma. Vi borjade med att stanna i en liten by en timma fran dar vi bor. Dar var Mpho uppvaxt och vi fick se det hus han bodde nar han var liten och det hus hans pappa haller pa att bygga nu for att flytta till nar de gar i “pension”. Tydligen saljer man inte hus har i Swaziland, vill man flytta darifran lamnar man helt enkelt huset att forfalla. De ager fortfarande marken da det inte ar lagligt att salja den heller. Har ar det kommunmannen man gar till om man vill ha mark, man ger honom en ko och vantar pa svar om han har nagon mark att erbjuda eller ej. Har du val fatt marken sa ar den din och din familjs. Fran Mphos hus visade han oss ett berg pa andra sidan dar vi skulle campa under natten. Vi for vidare, vagen var sa dalig och Wawas bil ar riktigt lag sa vi hade lite problem att ta oss fram. Helt plotsligt nar vi ar mitt ute i ingenstans hor vi ett ljud bakom oss, det var en polisbil. Jag vander mig om och ser en polisman med gevar komma ut ur bilen bakom oss och borja skrika. Jag och Nita fattade ingenting for allt var pa Siswati men Wawa och Mpho gick ur bilen med handerna over huvudet, polismannen tvingade dem att lagga sig ner pa marken och riktade gevaret mot dem nar de lag dar och fortsatte skrika. Jag vader mig om och ser u att det ar ytterligare 5 man dar mn de var civilkladda. Jag och Nita forsokte gomma oss i baksatet, jag var helt saker pa att detta inte var riktiga poliser utan nagra som skulle rana oss. Mpho ropar pa mig att vi ocksa maste komma ut och lagga oss ner, sa vi gjorde som de sa. Maste erkanna att jag var riktigt radd och trodde att de skulle skjuta oss dar och ta bilen. Helt plotsligt borjar Mpho att skratta och jag tankte nu har han panik och hans reaktion ar att skratta men han fortsatte och tillslut reste sig Wawa upp och visade dem papper ur bilen och hans pass osv. Efter ett tag sa de aven till oss att vi kunde resa oss. De trodde att det var en stulen bil vi akte i for de sokte tydligen en exakt likadan bil. Helt sjukt men det visade sig ocksa att de hade iaktagit oss under de senaste tva timmarna. De visste precis var vi hade varit och vad vi hade gjort. De berattade att de pa avstand hade sett hur vi gik runt och tittade dar Mpho var uppvaxt. Ha ha ha alla sex polisman bad om ursakt och skrattde, jag vet inte om jag var overtygad om att det var lika kul :-) Lite halvt skarrade fortsatte i alla fall var roadtrip, och innan vi var tillbaka har pa lodget hade vi bade hunnit med att kora vilse, campa pa en skolgard, vandra upp pa ett berg och traffat kommunmanen och hans bror. Helt galen helg men nog fick vi se Swaziland alltid :-) For att lugna ner er och inte bli oroliga over handelsen med poliserna sa berattade killarna for oss senare att det dar med att ranare klar ut sig till poliser for att komma over bilar hander inte i Swaziland men det ar vanligt i andra delar av Afrika.
Idag slog det mig plotsligt att jag bara har en vecka kvar har och mandagen ar deras nationaldag sa da ar det ingen skola. Detta betyder att jag bara har 4 dagar kvar med barnen. Pa schemat denna veckan ar en Svensk dag. Jag har forberett olka saker att gora med dem, jag ska bla sjunga Svenska nationalsangen, bjuda pa kottbullar och dansa sma grodorna :-) Jag kan inte forestalla mig hur det kommer kannas att ga hem Fredag eftermiddag och veta att jag inte kommer att traffa dem mer. Jag far helt enkelt aka tillbaka. Jag och personalen har pa All out Africa har pratat om vad jag kan gora for att hjalpa till nar jag kommer hem. Pa min fodelsedag korde vi runt till alla NCP (skolor) och tittade vad som ar mest kritiskt och vad som maste prioriteras. Efter att ha tankt ett tag under eftermiddagen bestamde jag mig for att vanta med beslut om vad jag an gora tills jag kommer hem till Sverige och kan tanka mer klart. Det finns sa mycket att gora har och risken ar att jag tar mig vatten over huvudet for man vill ju gora allt pa en gang och det vet vi ju alla vid det har laget att det kanske inte ar det basta sattet for mig :-) Vi far se hur det bli helt enkelt, jag tar det lugnt med besluten.
Jag kommer att skriva en gang till innan jag aker t i bushen for att mota lejonen :-) Dar kommer jag inte ha nagon tillgang till internet men det ar ju bara tva veckor kvar tills jag kommer hem da sa det ar ju inte sa lang tid. Ta hand om er alla nu, hoppas att ni mar bra!
Massa kramar!!
Jag kan förstå om Ni nu tror att detta är en blogg med receptet på den bästa kakan och på sätt och vis är det också det. Skillnaden är bara att det inte alls handlar om vanilj, choklad eller någon sylt utan kakan i detta fall är jag, Karin!Vad vi vet lever vi bara en gång och undertiden har vi alla ett stort ansvar, nämligen att ta vara på den tiden och fylla dagarna på bästa sätt. Ingen annan än jag själv vet vad jag behöver och mår bra av. Jag bestämde mig för att skapa en blogg där jag delar med mig av mina bästa stunder och upplevelser, med andra ord vad som kommer att bli "Kakans bästa fyllning"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Härligt att höra från dig älskling! Herregud, det är helt otroligt vad du är med om saker, men kan inte riktigt fatta skämtet i det hela men du vet ju hur jag oroar mig ;) Blir glad av att höra att du har riktigt kul! Förskolan vill gärna hjälpa en skola där nere så du får berätta för oss sen hur vi kan hjälpa till! Ta allt i din takt, det är det du gör bäst! Ha det helt underbart nu med barnen de sista dagarna och gosa försiktigt med lejonen ;) Kärlek från oss!
SvaraRaderaHäftigt Kaka, tänk vilka fantastiska upplevelser du får vara med om. Håller med "Annsan" ta besluten i sinom tid, det torde väl inte vara något större problem att så småningom finna vad du kan bistå med för behoven är väl oändliga!
SvaraRaderaHa det nu riktigt bra under dina sista dagar med barnen och hälsa sedan lejonen från mamma.
Puss Mamms och Papps
Så kul att höra om allt du är med om! Vilka upplevelser! Ha det fortsatt bra på dina äventyr.
SvaraRaderaKram, Tina
Jag glomde visst en viktig detalj, anledningen varfor Mpho skrattade var for att han kande polisen, det var hans kusins man sa han trodde att de skamtade med honom. Det visade det sig att de inte gjorde dock :-) sa Anna, jag forstar att du inte forstod det komiska i det hela, det gjorde inte jag heller! :-)
SvaraRaderahahaha. det var bra att du kom med förklaringen. för jag har precis suttit här helt chockad med en tår i ögat och känt att det inte fanns någon som helst humor i detta. :-)
SvaraRaderaMin älskade fina vän. Tänk vad du får uppleva. Och vad du ger till andra. Så klokt att vänta och finurla, väl hemma.
Älskar dig. PUSSPUSS