Ett annorlunda men underbart Swaziland...

Hej hej!

Det ar inte riktigt det Swaziland jag trodde att jag skulle komma till som valkomnade mig min forsta helg. Det osregnar HELA tiden. Dock ar det otroligt mycket vackrare denna gangen. Jag tyckte att allt var hapnadsvackande da men det ar defenitivt nagot helt otroligt denna gangen. Hela landskapet ar klatt i alla grona nyanser som nagonsin har funnits och kontrasten mellan allt det grona och den roda jorden ar helt bedarande.

Forsta helgen kunde inte ha blivit battre, mina underbara vanner hamtade mig pa flygplatsen och borjade direkt prata om alla planer de hade for kvallen. Min enda onskan var att jag nagonstans skulle fa hitta ett hal pa minst en timma da jag kunde fa lite somn, sov i stort sett ingenting under resan hit sa jag var riktigt trott. Det som foljde var bland annat, bbq (braii), bio (de har precis oppnat den forsta bion i Swaziland som de ar valdigt stolta over och ville naturligtvis visa mig) sen var det utgang till mitt favorit stalle dar vi dansade i stort sett hela natten. Jag kunde verkligen inte kanna mig mer valkommen!

I gar (sondag) holl jag antligen mitt lofte till min van Anele och foljde med henne till kyrkan. Detta var nagot jag lovade henne manga ganger forra gangen men det kom alltid nagot annat ivagen sa nu antligen ar jag av med smeknamnet, "the girl with the empty promises" :-). Det var en underbar upplevelse, aven om jag inte gar i kyrkan hemma och egentligen inte tror pa det sa kandes det som att jag fylldes av varme. Inte for det de pratade om utan for den gemenskap och gladje som fanns dar. Det var i stort satt sang och dans tre timmar igenom. Jag har sagt att jag ska folja med henne nagon mer gang, denna gangen lovar jag inget dock.. vill inte ha tillbaka mitt smeknamn :-)

I morgon aker jag och Philile till St Lucia i Sydafrika. Vi ska stanna till fredag och jag ser verkligen fram mot det. Idag har jag bokat mote med Kim som ar manager for All out Africa, nasta mandag ska vi satta oss ner och diskutera hur vi skall fordela de pengar jag har samlat ihop. Det ska verkligen bli spannande och jag lovar att uppdatera er sa fort jag vet mer gallande det!

Ta hand om er alla, jag saknar er redan men trivs valdigt bra med att vara tillbaka.

KRAMAR

Tillbaka i samma soffa, på samma fik, på samma flygplats men det är absolut inte samma Kaka som sitter här ;-)

Hej alla!

Här sitter jag nu, i samma soffa på samma fik på samma flygplats som för tre månader sedan. Denna gång med en helt annan känsla i kroppen, lugn, trygghet, glädje och förväntan. Glädje och förväntan kände jag förvisso förra gången också men samma lugn och trygghet fanns inte där av förklarliga skäl. Dels var jag i en annan fas i livet men framför allt visste jag ju inte alls vad som väntade. Det är annorlunda nu när mina vänner hämtar mig på flygplatsen, jag vet vilken säng jag kommer att sova i, jag vet delvis vilka personer jag kommer att träffa, jag vet var affären ligger och jag vet hur man tar sig runt i landet. Ja allt känns mycket lugnare och tryggare den här gången.

Förra gången var det flykt, flykt från allt, men det förstod jag inte då. Då trodde jag att det var precis som nu, ett äventyr. Det var det ju för visso men nu när jag har fått distans, nu när jag faktiskt på avstånd kan betrakta hur jag egentligen mådde då jag satt här förra gången, kan jag med säkerhet konstatera att det var ren flykt. En flykt som var avgörande för de vändningar mitt liv skulle ta, jag kommer aldrig att ångra den resan.

Jag har egentligen ingen grund att stå på där hemma, inte om man tittar på mitt liv med andras ögon, de typiska "norm-ögonen". Då har jag nog egentligen ingenting. Inget jobb, ingen sambo, ingen bostad. Det är konstigt hur saker kan upplevas på olika sätt beroende på vilka referensramar man har. I mina ögon har jag allt! Jag har en underbar familj, helt fantastiska vänner, frihet att göra vad som faller mig in men framför allt har jag nu bättre självkänsla. Jag är tryggare och lugnare än på väldigt länge. Det är något jag värdesätter högre än något annat, jag är lycklig!

Nu väntar som sagt ett äventyr där jag kommer att få göra det jag alltid har velat nämligen att hjälpa andra. Genom den insamling jag har gjort som många av er har engagerat sig i och bidragit till kan vi nu göra skillnad. Det ska bli otroligt spännande att se hur vi kan hjälpa till och framför allt få möjlighet att på plats se hur vi faktiskt gör skillnad. I och med att jag denna gången känner mig just tryggare och mer säker på mig själv kommer jag att kunna använda mycket mer av min energi till att hjälpa andra, till att göra det jag faktiskt har åkt hit för. Jag älskar det jag gör just nu och är så tacksam för all hjälp jag har fått från många av er! TACK!

Ta hand om er, jag uppdaterar så ofta jag kan men som ni vet (de som följde min blogg förra gången) så är inte internet direkt pålitligt i Swaziland så det får ni ha överseende med ;-)

Kramar Kaka

Favorit i repris...

Hej alla!

Nu sitter jag här i min säng och insåg precis att det är näst sista natten innan jag åker och i och med det att jag i ca fyra månader framöver kommer att tillbringa nätterna i en sovsäck istället för under mitt härliga täcke, dessutom i samma rum som åtminstone tre stycken till ;-) Många skulle nog se detta som något jobbigt och inte särskilt lockande men i mitt fall förknippar jag dessa tankar med spänning, glädje och frihet.

Det är helt otroligt vad livet kan ta vändning på väldigt kort tid. För ett år sedan såg mitt liv helt annorlunda ut och hade någon då sagt att jag nu skulle vara på väg mot min andra resa till Swaziland hade jag garanterat inte trott att det var sant, men så blev det ;-) En förändring var nödvändig för mig, det har varit otroligt jobbigt under tiden men nu såhär i efterhand vet jag att det var värt allt slit och alla tårar. Jag mår idag bättre än på väldigt länge!

Häromdagen hittade jag en bok här hemma, en bok där jag på en sida långt långt bak hade skrivit en "bucket list". Tredje punkten löd: 3- minst ett halvårs välgörenhetsarbete. Jag fick ett leende på mina läppar när jag insåg att jag nu var där, jag kan snart bocka av en punkt på listan. Det var inte det faktum att jag faktiskt kan rita just den där bocken utan en frihetskänsla fyllde min kropp. Tänk vilken frihet att göra det jag alltid har drömt om, göra det jag i så många år har tänkt att jag verkligen vill göra innan jag dör! Känslan är för mig obeskrivbar och jag önskar att alla får uppleva den.

I övermorgon går flyget mot Swaziland, mot en favorit i repris. Jag har tänkt mycket på hur jag tror att det kommer att kännas när jag återvänder. Jag har varit lite orolig för att jag har förskönat bilden av hur det egentligen var och att jag kommer att bli besviken, men de tankarna har lämnat mig nu. Jag vet att det vissa dagar kommer att vara jobbigt, väldigt jobbigt, men samtidigt är jag säker på att det kommer att finnas minst lika många dagar som är helt obeskrivbart fantastiska. Att träffa alla människor och möta den underbara naturen känns just helt fantastiskt. Även vetskapen om att jag kommer att träffa nya människor och med tanke på att jag nu återvänder under en annan årstid kommer att se naturen i en helt ny skepnad är också fantastiskt spännande.

För mig betyder ordet FRIHET väldigt mycket just nu och jag vill bara säga en sak...

Tveka inte! om ni har möjligheten att uppleva en länge önskad dröm, GÖR DET!

Tänk på mig när jag nu är på väg mot min dröm, och det inte för första gången utan faktiskt mot en favorit i repris ;-)

Ta hand om er, vi hörs nästa gång i Swaziland!

Kramar