Tillbaka i samma soffa, på samma fik, på samma flygplats men det är absolut inte samma Kaka som sitter här ;-)

Hej alla!

Här sitter jag nu, i samma soffa på samma fik på samma flygplats som för tre månader sedan. Denna gång med en helt annan känsla i kroppen, lugn, trygghet, glädje och förväntan. Glädje och förväntan kände jag förvisso förra gången också men samma lugn och trygghet fanns inte där av förklarliga skäl. Dels var jag i en annan fas i livet men framför allt visste jag ju inte alls vad som väntade. Det är annorlunda nu när mina vänner hämtar mig på flygplatsen, jag vet vilken säng jag kommer att sova i, jag vet delvis vilka personer jag kommer att träffa, jag vet var affären ligger och jag vet hur man tar sig runt i landet. Ja allt känns mycket lugnare och tryggare den här gången.

Förra gången var det flykt, flykt från allt, men det förstod jag inte då. Då trodde jag att det var precis som nu, ett äventyr. Det var det ju för visso men nu när jag har fått distans, nu när jag faktiskt på avstånd kan betrakta hur jag egentligen mådde då jag satt här förra gången, kan jag med säkerhet konstatera att det var ren flykt. En flykt som var avgörande för de vändningar mitt liv skulle ta, jag kommer aldrig att ångra den resan.

Jag har egentligen ingen grund att stå på där hemma, inte om man tittar på mitt liv med andras ögon, de typiska "norm-ögonen". Då har jag nog egentligen ingenting. Inget jobb, ingen sambo, ingen bostad. Det är konstigt hur saker kan upplevas på olika sätt beroende på vilka referensramar man har. I mina ögon har jag allt! Jag har en underbar familj, helt fantastiska vänner, frihet att göra vad som faller mig in men framför allt har jag nu bättre självkänsla. Jag är tryggare och lugnare än på väldigt länge. Det är något jag värdesätter högre än något annat, jag är lycklig!

Nu väntar som sagt ett äventyr där jag kommer att få göra det jag alltid har velat nämligen att hjälpa andra. Genom den insamling jag har gjort som många av er har engagerat sig i och bidragit till kan vi nu göra skillnad. Det ska bli otroligt spännande att se hur vi kan hjälpa till och framför allt få möjlighet att på plats se hur vi faktiskt gör skillnad. I och med att jag denna gången känner mig just tryggare och mer säker på mig själv kommer jag att kunna använda mycket mer av min energi till att hjälpa andra, till att göra det jag faktiskt har åkt hit för. Jag älskar det jag gör just nu och är så tacksam för all hjälp jag har fått från många av er! TACK!

Ta hand om er, jag uppdaterar så ofta jag kan men som ni vet (de som följde min blogg förra gången) så är inte internet direkt pålitligt i Swaziland så det får ni ha överseende med ;-)

Kramar Kaka